A Little Less Conversation

HPVS 1: Jag arbetar på ett kontor där medelåldern är ca 50 bast, fördelningen mellan könen relativt jämn med ngn liten lutning åt en kvinnlig majoritet, samt bildningen är på en medel eller rent av medelhög nivå. Jobbar alltså inte bland dagisbarn.
Ändå händer det påfallande ofta att man i de gemensamma toaletter som delas mellan tre olika avdelningar (uppskattningsvis rör det sig om 60-talet människor som dagligen använder sig av faciliteterna) finner spår av föregående brukare. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det är omisskännliga spår, såpass tydliga att brukaren inte kan ha missat dem, utan helt enkelt skitit(!) i sina lämningar och gått vidare i livet, fast förvissad om att hans/hennes mamma jobbar hos oss. Jag må övereagera, må vara pryd eller känslig, men att lämna en allmän toalett, eller en toalett överhuvudtaget, utan att göra rent efter sig finns inte…

HPVS 2: Vid en gemensam fikarast nyligen påtalade jag mitt problem med HPVS 1. Bryskt, medgives, aningen sarkastiskt, medgives också, varpå en kvinna i 60-årsåldern utbrast: ”Tänka sig! Vaaad roligt att höra en karl säga så!”. Och resten av kvinnorna i gruppen, som befann sig i samma ålder, höll med. De kvinnor som å andra sidan var i min ålder tyckte liksom jag att det var en självklarhet men se, det var det inte för tanternas män. Och då undrar man ju – det skiljer en och en halv generation på oss – vad f-n? Tog farsan och hans polare klivet direkt ut ur grottan?