A Little Less Conversation

Kan inte låta bli det här eftersom det upprör mig.

Om äktenskapet är en institution som “syftar till att säkerställa att livet förs vidare till nya generationer”(DN debatt) så har begreppet helt och hållet förlorat det värde motståndare till könsneutrala äktenskap tillskriver det. Ett verktyg för “säkerställande” av mänsklighetens reproduktion är väl kanske inte vad världen just nu saknar. Vi blir ju bara fler och fler och snart räcker inte jordens resurser till.

Om äktenskapet är ägnat vara “en stabiliserande och skyddande faktor, bl.a. för att se till barnets bästa” (Upprop från Katolska Kyrkan, Evangeliska Alliansen samt Pingströrelsen) så fattar jag inte grejen med att utesluta alla barn till homosexuella. Behöver inte de stabilitet? Skulle inte de må bättre av att mamma och mamma eller pappa och pappa lovat inför Gud och hela församlingen att älska varandra i nöd och lust?

I Sverige har du sedan drygt 10 år kunnat registrera ett partnerskap i Sverige, sedan 2003 har du kunnat adoptera barn inom detsamma och sedan 2005 har Svenska Kyrkan haft möjlighet att välsigna dig (om den känner för det vill säga - och kanske inte i kyrkorummet om du har otur utan på kyrktrappan eller nåt - man får ta vad man får). För människor med en sexuell läggning i marginalen har det således sakta och osäkert gått framåt.

Vad är då anledningen till att neka någon den sista bastionen - en lika rätt till äktenskapliga ramar för såväl ett homo- som heteroförhållande? Argumenten emot är många; det öppnar dörrar för andra “vanarter” av förhållanden mellan människor, och i det sammanhanget nämns en rad direkta kriminaliteter vilket diskvalificerar argumenten med vändande post, det skapar ett utanförskap för de barn som ev ingår i förhållandet och man tänker då genast att “jaha - och att barnens föräldrar står utanför äktenskapet skulle på något vis göra utanförskapet för barnen mindre?” samt att det “är onaturligt” vilket i sig är ett desperat argument vi redan lagt bakom oss.

Jag tror, naiv som jag är, att det hela är rätt enkelt. Människor är ibland homosexuella. Homosexuella vill ibland bilda par. Homosexuella vill ibland också skaffa barn. Och lova varandra evig kärlek. De barn de skaffar behöver trygghet. Den kärlek föräldrarna känner för varandra är den bästa garantin för den tryggheten. Familjen blir en viktig plattform oavsett vilka som bygger den och att nekas rätten till en “riktig” familj ökar känslan av utanförskap och marginalisering. Det är helt enkelt en fråga om diskriminering.

Och när vi hamnat där i diskussionen kan vi väl spinna vidare. Om nu samhället ska behöva “tvingas” till tolerans för att bryta den isolering HBT-samhället motas in i så är väl tillfället väl valt att sätta ner foten nu? Gör det med äktenskapsfrågan. Tala om att nu får det vara slut på intolerans, hat och motvind. Det är kärlek vi behöver - var vi än finner den…

Dessutom tjänar vi på det rent samhällsekonomiskt - en gift person lever längre och har det ekonomiskt bättre ställt; betalar således skatt längre och konsumerar mer…

P.S Vill också tillägga att det, oavsett vad man tycker, inte är så smart att en rörelse som mer än många andra hävdat rätten till yttrandefrihet vill censurera det offentliga rummet.