A Little Less Conversation

Plötsligt är den politiska nyhetsrapporteringen som hämtad ur en kär amerikansk TV-serie. Fast Ulrika Schenström är sötare än Leo. Och jag har svårt att uppröras. Det enda faktum i affären som öh kan ifrågasättas är den ännu inte utredda möjligheten om huruvida statssekreteraren hade jour eller inte den aktuella kvällen. Men inte ens det ger affären tyngden av nationell kris.

Oavsett om Ulrika var i jourtjänst eller inte så gjorde hon antagligen sitt jobb helt i enlighet med de kriterier som en gång givit henne detsamma. Hon var som presschef erkänt duktig på att i rätt tid droppa fel saker – och vice versa – för att forma medias rapportering enl Fredriks penseldrag. Om nu ett tillfälle med Pihlblad dykt upp, mitt under jouren, så hakar hon sin vana trogen på, med vad hon i hastigheten antar vara sin arbetsgivares goda minne. Reinfeldts tystnad och tjuriga envishet att inte visa listorna tyder på detta, men gör dessväre också saken till en affär.

Istället borde Fredrik från början inför gallerierna tagit henne i örat för vinet, (även om jag har svårt att misstänka ngn särskild berusningsgrad då 4 personer delat en nota på en tusenlapp – det blir man inte full på – inte i Sthlm, möjligen på en pizzeria i Ödeshög). Saken skulle vara ur världen på ett dygn och vinden i vinglaset hade mojnat.

Rent etiskt har egentligen bara TV4 förlorat. Anders Philblad framstår nu som en bluddrande och ryggradslös stolle. (Får mig att tänka på Hacke Hackspett på julafton – ni vet där han gråter inför Kalle Anka, hängandes och hållandes i en repstump med en revolver riktat mot tinningen).

Hade Anders varit smart hade han vänt på klacken och inte heller han givit några kommentarer. Det är hans ensak vem han tar ett glas vin med och vem han kysser. I stället har han svamlat på med larviga uttryck som ”glad i hatten” etc.

Om det nu faktiskt förelegat ett vänskapsförhållande mellan de båda antar jag att det är över efter den dallrande dolk han satt i Ulrikas rygg.