Sparat under: Musik
Närvaron Amanda! Utlevelsen! Sårbar och bräcklig. Stora artister sjunger hjärtat ur kroppen. Så stor hon är tjejen…! Magnifikt.
Dessutom lyckas jäntungen fredag efter fredag pricka in min topplista. Låt för låt. Leonard Cohen och Elvis Presley!!!
Sparat under: Brokigt
Det här kan nog vara en av de roligaste intervjuer jag någonsin läst.
Jag hade inte hittat den utan Johan.
Sparat under: Brokigt
Det är ju ingen direkt matblogg jag driver men jag måste bara tipsa om den här grejen som skapades i brist på annat:
Man blir till slut addicted…
Sparat under: Brokigt | Etiketter: Birgitta Nyberg, Downs syndrom, fostervattensprov
Nu vill Folkpartiet ge oss större möjligheter att skapa den där välartade familjen vi alla går och drömmer om. Medan vi väntar barn ska vi med några enkla tester ex.vis kunna identifiera foster med Downs. (Detta är iofs inget nytt, redan tidigare har man kunnat se förändringar i fostervattnet som indikerat just Downs men det här nya KUB-testet sägs säkrare eftersom det inte handlar om tester på fostersäck och moderkaka).
Förslaget att noggrannare informera föräldrar om möjligheterna till att bortvälja barn med avvikelser är lämnat av ett liberalt landstingsråd som heter Birgitta Nyberg. (Eller var det Birgitta Nürnberg? Jag vet inte riktigt..skit samma!). Grejen är att förslaget ekar jobbigt i mina öron.
Jag vill inte skuldbelägga föräldrar. Möjligheten att själv ta ställning måste finnas och jag kan inte själv föreställa mig min reaktion om jag skulle ställas inför faktum. Det är ett problem i vilket man inte kan eller bör moralisera. Ett fosters rätt till liv ligger oavsett FN-stadgar och Europakonventioner ju faktiskt hos mig och min partner – önskar vi inte barnet så….vad kan samhället göra?
Det som stör mig är att förslaget inte innehåller ett alternativ, dvs medel att öka informationen kring handikkappade barn. Hur ser deras liv ut? Hur kan det formas? Vilka möjligheter till det vi definierar som ett rikt liv finns?
Jag har i min närhet flera personer vars handikapp skulle gjort att de kanske kunnat bortväljas som foster om vi vetat. Dessa har utvecklats till människor med starka personligheter som lever rika liv och skänker sin omgivning glädje. Jag ryser idag vid tanken på att de skulle valts bort även om vi alla då de kom till världen sörjde som vore de hopplöst förpassade till ett liv som grönsaker. Med hjälp av sina föräldrars och andra närståendes engagemang lever de idag normala liv där få saker som tillkommer ”friska” barn vägras dem.
Som sagt – jag skuldbelägger ingen som gör sitt eget val. Men jag vill inte leva i ett samhälle där det är en självklarhet att välja bort det som avviker från normen. Ge oss mer information. Mer utbildning. Mer stöd till de familjer som ”drabbas”.
Dessutom; om ett barn med Downs enkelt kan väljas bort i vår välmående del av världen, vem kan då ha något att säga om den lilla familjen i Kina eller Indien som väljer bort sin dotter?
Sparat under: Brokigt
Jackson Five återförenas enligt DN under 2008. Låt oss hoppas att det inte stämmer. Låt oss hoppas att ngn i medlemmarnas management vet bättre och att det bara är ett PR-trick för att sätta fokus på hur familjen trots all skit de senaste åren ändå står samlad under samma år som Janet släpper ny platta. Jag har svårt nog redan innan för de här återföreningarna som aldrig någonsin kan leverera den magik de en gång bjudit. Det blir aldrig samma sak. Det kan inte bli det. I synnerhet inte i Jackson Fives fall.
Jag menar – kan du höra eller se det här återskapas? Det faller sceniskt inte bara på eget grepp utan också på en rad tragiska ingrepp genom åren. Rent musikaliskt har jag dessutom svårt att tro att gruppen på nytt kan återge det enkla och distinkta Motown-soundet. Har en känsla av att det kommer att bli mer tillrättalagt den här gången…
Sparat under: Brokigt
Börjar känna mig aningen bättre nu efter att ha sovit i två dygn. Har fått tillbaka minnet och känner på nytt igen mina barn.
Minns också förra gången jag hade sjukdomen från helvetet.
Den bröt ut på jobbet en sen novemberkväll. Jag cyklade den dagen och regnet öste ner. Fick stanna var 15:e meter på vägen hem för att….ja…du förstår. Halvvägs hem stötte jag på en lemlästad gräsand som ngn j-el kört på men inte stannat och tagit livet av på riktigt. Den hade krossats till hälften varför den låg och viftade mitt på vägen som en blödande bengalisk eld. Dess ena vinge slog panikslaget för att ta sig därifrån men resultatet av dess ansträngningar blev att den for runt i cirklar. Sånt kan jag inte lämna därhän. Jag är djurvän och måste förpassa djuret ur dess elände.
I trappuppgången till ett hus invid vägen fann jag en piasavakvast och gav mig lös på att slå ihjäl fjäderfäet där det for runt på körbanan med denna. I mitt omtöcknade tillstånd hade jag dessvärre svårt att träffa rätt varför min jakt pågick en lång stund. Under tiden stannade bilar och tutade och jag minns att jag blev irriterad: ”va f-n – jag utför en barmhärtig gärning här OK?”. (I efterhand kan jag se att den syn som mötte bilisterna måste ha sett allt annat än barmhärtig ut – en vinglande stolle i regnställ som jagar en stackars gräsand med en kvast!).
Hur som helst fick jag så småningom in en fullträff. Andens liv släcktes i ett slask och kraften i slaget drev diverse kroppsvätskor ur dess kropp. Rakt upp i mitt ansikte. Trots det hällande regnet kunde jag förnimma det varma blodet strilande nedför mina kinder. Också på min läppar kunde jag känna den ljumna klibbigheten. Liksom i mina ögon.
Jag vet inte om det var detta eller sjukdomen från helvetet som gjorde att jag i nästa ögonblick, inför ett dussin tutande bilister, med en död and framför mig, och med blod i hela ansiktet, vände ut och in på mina inälvor.
Jag har haft bättre ögonblick i mitt liv…
Sparat under: Brokigt
Genom feberångorna ljöd den här låten i natt. Eric Carmen förtjänade fler hits av den här magnituden.
Eftersom han missbedömt reglerna för hur man kan använda sig av material från döda kompositörer fick han göra en deal med Rachmaninoffs dödsbo. Jag skiter i hur mkt han snott. Låten ligger på min Top-10…
Sparat under: Fattar inte...
Hur bär sig människor med livshotande sjukdomar för vilka de måste äta medicin åt när de har sjukdomen från helvetet?
Man får ju för f-n knappt behålla den fasta inredningen i bukhålan…
Sparat under: Brokigt
Jag är sjuk. Gillar inte sjuk. Däck, väck och ömklig. Känner mig som Island – isolerad, iskall utanpå, het inuti, det bubblar och pluttrar i gejsrar och vulkaner och från tid till annan erupterar jag.
Sparat under: Brokigt
Till och med den lilla älskar min 940:
”Pappa – jag kan inte somna – sjung om Volvon!”
”Om Volvon?”
”Ja om sommar-Volvon!”
*think, think, think*
Ahhh…..!!!
”Du lindar av olvon en midsommarkrans….”
