A Little Less Conversation

Bara ngn vecka efter schenmanövern serverar nu moderaterna, lägligt nog några dagar innan Mårtensafton, en svartsoppa som nog får ses som alldeles extra dryg.

Sötad till max är den också, här har inte sparats på sirapen. Bortförklaringarna kring den svarta arbetskraft som tycks legio i högerleden är tårdrypande. “Om det är så att vi har något att be om ursäkt för så gör vi det”. Exakt vad betyder det egentligen? Att alla kan be om ursäkt råder det väl inga tvivel om, men det är just det där OM:et i början av meningen som stör mig. Däri ligger ngt underförstått om att personen ifråga betvivlar den egentliga oriktigheten i handlingen.

I ett annat fall har man också “funderat över det olämpliga i att betala svarta löner”. Man har rent av funderat över att “vidare överväga” den rent kriminella handlingen. Det har man gjort i 13 år. Tjena. Tar det 3 mandatperioder att skilja svart från vitt i en så pass enkel fråga blir man som väljare lite mörkrädd.

I ett annat fall har man slagit ut med armarna och anklagat systemet – “Ja vadårå? Det är ju systemet det är fel på – ju!”. Och i nästa andetag vänt på steken och med näsan i vädret konstaterat att det är just den här sortens mygleri man vill angripa med sin politik.

Det gör plötsligt att man ser på reaktionära och konservativa som rebeller och revolutionärer: “Vi följer de regler vi får upprätta själva!”.

Intressant också är att svärtan i hela grejen inte tycks fästa. Det blir bara lite sot på axlarna som lätt blåses bort. I synnerhet när oppositionen (som snabbt högg efter strupen på Schenström, vars klavertramp inte var på långa vägar lika omoraliskt) redan tycks tagit julledigt.

Ibland känner jag mig som Alice i Underlandet:
“It would be so nice if something made sense for a change”.