Sparat under: Brokigt
De har fått ansikten. Rösterna jag haft i huvudet de senaste två åren.
Namn har de haft länge. På så sätt har jag lärt känna dem. Men jag har egentligen aldrig sett dem trots att deras gemensamma historia rullat som en film i huvudet 1000-tals gånger.
Men nu finns de alltså: Columbus, Cleopatra, Cassie, Junior, Dora,
Dr Funkenstein. Och Lyndon.
Måste säga att känslan är mycket märklig. Att höra dem sjunga. Tala. Se dem tvekande leta efter sina identiteter. Söka egna uttryck.
Känns på sätt och vis som de lämnat mig. Som om ystra tonåriga barn kastat sig ut ur en trygg tillvaro tillsammans med mig. De vänder inte tillbaka. Tvärtom finner de ny väg i terrängen som jag inte kan följa. Nyfiket brakar de genom snåren medan jag stannar på andra sidan buskagen och försöker få en glimt av deras flykt.
Det kittlar. Och hissnar.
Men jag kommer att få återse dem inom kort. Då kommer de hem igen. Och visar upp vad de funnit på vägen.
I april nån gång. På en scen nära dig: Lyndon Starblazer.
2 kommentarer än så länge
Kommentera
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <pre> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>
Orkesterflöjtisten rapporterar: Lyndon kommer ta publiken med storm. Dagarna på Huskvarna teater är fantastiska, men krävande. På måndag ska trollkarlen Pelle sprida magi med sina ljusprylar. Jag lovar att vi tar hand om dina skötebarn väl.
Kommentar av Adam april 11, 2008 @ 6:34 e mallt jag kan säga är succé!
Kommentar av lisette april 28, 2008 @ 4:57 f m